Vårresan 2004 arrangerades av grupp 3, som består av Owe Larsson, Anders Sandström, Mats Ståhl, Peter Wallin, Jan Westerlund, Anders Wiberg och Tommy Åberg.

Resan gick till Västervik 23/4 - 25/4 med inkvartering på Västerviks Stadshotell och spel på Västerviks GK fredag/lördag samt Åtvidaberga GK på söndagen. Allt till den facila kostnaden av ca. 2.150:-. Dock tillkom egna utlägg på roulett samt för sång och dryck till mat och ev. fördrinkar till för tillfället gällande dagspris.

I ovanstående kalkyl ingick dock ej utgifter för collectionen, med stort "C". CBNN, "Collection Birdie Num Num". Samtliga tillresta deltagare utrustades med en ny Water-Of-Shower-Jacket, dvs. en vattenavvisande vindhindrare med Birdie-logo i brodyr. Gällande medlemsnr befanns tryckt framtill, i brösthöjd på de flesta. Återigen stod truppen upp, värdiga nog för "Cat-walken", när halva Västerviks modepress tog plats i publiken vid första tee. Applåderna skallade, eller var det i tallarna det knackade, när drivarna formligen vräktes ut mot den intet ont anande terrängen.

En nyhet för året var "Ryder Cup-spel". Truppen indelades snabbt i två lag varav ett benämndes SYD och den andra NORD. Till "fältmarshaller" utsågs de klart lysande bröderna Larsson, där Ove drog nitlotten och fick NORD. I övrigt upptäcktes andra likheter med amerikanska inbördeskriget, som t.ex. den dåliga precisionen i skyttet och taktiken med anfall i flock. Lagindelningen blev, efter diverse köp- och säljbud av spelarmaterialet följande, (enl. rykte var det fler sälj- än köpbud ! ?)

Dag 1,

avgjordes på Västerviks GK med spel i form av bästboll, poängbogey. (Utom Melle för han spelade visst slagspel med sig själv ?) Den individuella scoren fördes vidare till Vårmästar-tävlingen.

Dvs. två tävlingar gick av stapeln samtidigt. Det låter nästan som lotto. Två chanser på samma insats. Tänk om klubbdirektören sett detta då hade vi säkert fått betala dubbel greenfee.

Den månghövdade publiken jublade till vart utslag som skedde från ettans tee. Ju snedare desto högre jubel, som steg till ett crescendo när Peter slog en tunnel på sig själv. Visserligen en p-boll, men numret kunde inte göras om av någon annan deltagare, trots att uppenbarligen flera försökte.

Denna första dag möttes t.ex. Lyth/Mulle mot Martin/Flodin i Ryder Cup-spelet. Spänningen infann sig visserligen på första tee men efter Bosses och Martins något veka utslag var i stort sett fighten över. Lyth's något osäkra utslag kompenserades av förnämlig bollhantering kring och på green. Mulle stötte ut bollen i rätt riktning och smekte i puttarna som om han vore hemma hos Eva. Bröderna "Martin/Flodin" hade det dock betydligt besvärligare. Dels hade de ett åkdon att hålla reda på och slaglängden hade ju inte blivit längre sen fg. säsong. Men fram kom de, så småningom. Matchen var så gott som klar redan på 17:nde hålet.

I övrigt saknas inrapporterade resultatåtergivningar.

Spelet gungade fram och åter och det hördes ett stort antal "får" som bräcktes över nejden. Några strålande resultat noterades för herr Eng, Larsson senior och Åberg. I övrigt bestod det tydligen mest av vackra men föga resultatgivande övningssvingar.

Efter matchspelet

besöktes Västerviks lokala butiksinrättningar för proviantering och justering av ev. missar i bipackad utrustning.

Framåt eftermiddagen serverades kylda drycker på rummen och i hotellkorridoren. Inför kvällsaktiviteten skedde tvagning och ombyte av kläder. Då upptäcktes misstaget. Lyth'en hade köpt fel skjortstorlek. Storleken var kanske lagom 20 år tidigare. Men det fanns inget annat bipackat och butikerna hade stängt. Nåväl knapparna höll men korvskinnet utgjorde betydliga problem vid samtal. Ett konstant kippande efter andan gjorde konversationen något ryckig och svår att följa.

Middagen serverades i hotellets matsal och avnjöts av ett städat golfteam samtidigt som dagens händelser avhandlades.

Till huvudrätten kungjordes dagens resultat av Ryder Cup-spelet och jublet steg mot takkronorna när det visade sig att Syd tagit ett fast grepp om tillställningen. Ledning med 4 - 1 och tidigt sänggående beordrades. Framåt desserten var dock ångan i topp och den lokala brandkåren sattes på prov när notan levererades. Bordskandelabern togs till brandmannens hjärta och ljuv musik uppstod med sedlarna innan servitrisen fått sin beskärda del.

Enligt rykte besöktes därefter det lokala diskoteket där medelåldern snittade drygt 15. Dvs. något år yngre än de besökande golfspelarna som därför sakta lommade hemåt i skydd av den mörka natthimlen, trodde Mr M-agoo. Men det var bara ljuset som slocknat i korridoren med direkt anslutning till nämnda nöjesinrättning.

Nämnde M tog sin vana trogen sikte på hotelldisken i tron på att det var baren. Istället för tänkta drycker erhölls en färdriktning mot det förmodade övernattningsstället. Denne man som som är en självspäkare av mått föredrog nu en något mindre bekväm kojplats än vad brukligt är. Hur det egentligen gått till vet ingen eftersom det bipackade manskapet redan insomnat, men enligt rykten och ihärdiga efterforskningar gäller följande återgivning.

Efter benäget bistånd av fröken Lisa i lobbyn lokaliserades rätt rum varvid herrn avlämnades och spektaklet startade. Gåtfulle herrns berömda cirkusnummer i avklädningskonst skulle nu utföras tyst och diskret med en sovande kamrat i samma rum och en annan i vidhängande sovkabinett.

Under själva avklädningsakten togs förmodligen sittande formering i/mot garderoben. John Blund blev dock övermäktig varför det hela slutade halvvägs. En i garderoben sovande/vilande golfspelare, med brallorna på halv stång, upptäcktes något senare av farbror Sven som öppnade "brevlådan" och korrigerade föremålet i garderoben till horisontellt läge på avsedd madrass.

Därefter förflöt natten stilla i den vackra kuststaden med de många nöjesbåtarna guppande på svaj.

Dag 2,

avgjordes även den på Västrerviks GK, i form av bästboll, poängbogey. Vid frukosten avhandlades gårdagens och nattens erfarenheter varvid stor muntration uppstod bland hotellets övriga gäster. Som bekant är ju inte Birdie-gossarna speciellt diskreta när de kommenterar varandras öden och äventyr såväl inom som utom bangränsen. Flera skrattade med och vissa log i mjugg samtidigt som de tömde sin kaffemugg.

Hur gick spelet ?

På lördagen startade tävlingen något senare än vanligt, vilket medförde viss doping i golfrestaurangen innan utslag. Samtidigt diskuterades upplägget av dagens förväntade miljonvinst på kommande V75:a. Diverse kända ansikten dök upp från hemmaklubben och en artig hälsningsceremoni tog form.

Efter rundan diskuterades resultaten över en enklare sandvikare med dryck medans vissa for med blixtens hastighet hem mot TV'n för att se miljonerna fördelas. De flesta spelarna äntrade rummen precis lagom till 4:de loppet. Hittills alla rätt. Inför sista loppet var förväntningarna skyhöga, men där sprack det. Miljonerna fördelades, dock inte till rätt bidragstagare.

- "Vi får satsa hårt på nästa spelomgång", löd ett tröstande ord.

För att muntra upp kamraterna berättades diverse skrönor och utfördes sällsynta konster. Svenne tog tag i saken och utförde sin berömda propeller-dans. Stycket utfördes i tre akter under bejublat ackompanjemang av ett gäng mobila telefoner som diskret dokumenterade händelsen.

Efter den traditionella vätskepåfyllningen anträddes åter matsalen som översvämmats av ett stort antal atletiska damer. Det hade nämligen pågått en triathlon-tävling samtidigt med den mer berömda Birdie-tävlingen. Illojal konkurrens ?

Nåväl middagen slank ner även denna dag under glatt samspråk med intagande av lämplig dryck.

Återigen fördrogs resultatet av Ryder Cup-spelet. Syd hade nu tagit ett än fastare grepp om situationen. Ställningen var nu 7 ½ mot 2 ½ till Syds fördel.

Efter maten

samlades ett antal spelare i nöjeslokalen. Dansen anträddes och de muskulösa damerna fick vissa sina konster. Någon oförståndig adept utmanade damerna på armhävning varvid en dam genast slängde sig ner på golvet och gjorde 50 ! armhävningar i ett sträck. Församlingen var försummad, alla utom en.

- "Ha", sa Martin och slängde sig ner på golvet för att visa hur det skulle gå till. I samma ögonblick kom en passerande en kypare och undrade vem det var som agerade skurtrasa.

- "Behövs det vatten och borste så finns det i köket".

Några armhävningar blev det inte men det var tur att det fanns muskelkraft i salongen. Damerna kunde med gemensam kraft ställa den förlorande parten på benen varvid ersättning utgick i form av ett glas öl/vin. Birdiegossarna såg chockade ut. Var detta en ny raggningsteknik ? Ingen av manskapet ville dock förstöra kostymen och agera sopborste varför de koncentrerade sig på ett antal danssteg i lodrätt läge.

Med tankarna på söndagens avgörande bästboll/sämstboll kröp sen gossarna tidigt till sängs med målet att kunna prestera sitt bästa resultat under detta helgspel.

Dag 3,

tilldrog sig på Åtvidabergs GK, i form av bästboll/sämstboll, poängbogey. Innan utslag ringde det friskt i telefonerna med efterkrav från hotellet. Av detta bidde det intet och spelet kunde starta. Under en grådaskig himmel och lätt regn stöttes bollarna ut. Matchen gick i långsamt tempo och det blev en maratonrunda. Kanske var det allvaret som spökade eller var det långsamma bollar före ?

Vid kiosken på tian avnjöts Åtvidabergs kända äggsmörgås tillsammans med fyra ! andra bollar. Rekord ?

Hur som helst så skötte sig Bosse utmärkt och la sig på artonde till redaktionspersonalens lättnad. Martin som delade ekipage med sagde Bo försökte dock hyfsa resultatet men vad hjälpte detta. Väl i mål förtaltes resultatet som slutade med klar seger för Syd, 13 - 7.

Tävlingen uppskattades och kommer sannolikt tas upp vid kommande resor. Men då bör nog lagen bli något jämnare spelmässigt ?

Vårmästaren

korades under sedvanligt pompa och ståt och Ove framstod som klar segrare. Champagnen lyste med sin frånvaro i vanlig ordning men vad gjorde väl det. Bucklan överräcktes och väntar nu på sin inskription. Vilket lär dröja om vi känner Larsson rätt.