Vårresan arrangerades av Grupp 1, dvs. Lennart Andersson, ansvarig Rolf Backman, Kjell Bertilsson, Bo Carlsson, Sven Carlsson, Bert Ek och Kenneth Jansson.

Vårresan bar av till Gränna, Jönköping och därefter Gränna igen.

Enligt Tourprogrammet skulle Gränna avverkas första speldagen. Under förmiddagen anlände fordon efter fordon och radade upp sig på parkeringsytan framför klubbhuset. Spänstiga ynglingar trängde sig genom publikhavet eskorterade av den lokala polismyndigheten. Uppsamling tog vid i klubbens restaurang för utdelning av dagens färdorder.

Därtill utdelades 1 st. tröja till Birdies egen specielle reseledare, "Hurtan". Tröjan hade just lämnat OREMIC's reklamtryck och verifierade vad alla anat. Hurtan var anställd vid SunTrip vilket med all tydlighet framgått av tidigare övningar och nu även av kostymeringen.

Återigen upprepades med tydlig stämma från reseledaren att första speldagen skulle ske på Gränna GK, en väl utvecklad bana, med för dagen liten publik. Så Svenne sträckte på sig, tog täten mot spel- och dobbel-bordet och förklarade att han hört att samtliga ville, eller var det inte ville, något. Nåväl, i vanlig ordning så fanns det viktigare saker att avhandla så han hördes inte så långt i allt mediabrus.

Coachen samlade in betten och uppdaterade nogsamt sina avräkningslistor. På väg fram till första tee bestämdes sedan de lokala och interna avgifter som skulle betalas av den förlorande parten. Allt gick enligt militärisk disciplin och ordning.

Vädret visade sig från den vänliga sidan även om det var något kyligt.

Spelet var av osedvanligt god kvalité och resultaten förvånansvärt bra. Vid resultatuppföljningen visade det sig att inte mindre än 5 spelare gått på sitt handicap eller bättre och ytterligare 5 hade slagit i närheten av sitt hcp. Vad månde bli inför nästa dag.

Sammanbitna for truppen mot Jönköpings centrum för att äntra Stora Hotellet nere vid Vätterns strand. Receptionen visade sig lika trevlig som väntat och personalen hälsade de charmiga golfpojkarna välkomna och lyssnade vänligt till sagolika beskrivningar kring dagens spel. Speciellt Lillen visade sig från sin bästa sida och tog god tid på sig innan han anlöpte sitt eget rum.

De tre musketörerna hade då lyckats med konststycket att pressa in en spjälsäng i dubbelrummet så att Kjelle fick knoppa solo.

- "Hygglo", sa Kjelle, som fick betala enkelrumstillägg. Avgiften ersätts dock ur Birdiekassan senare.

Därefter vidtog rengöring av verktygen, återställande av vätskebalansen samt diverse samkväm kring dagens och morgondagens runda.

Lillen utmärkte sig dock genom att dra upp riktlinjerna inför nästa Curlingsäsong. Förvisso ganska snirkliga riktlinjer ansåg Kjelle B. som tretton gånger dömde ut sporten, som sport betraktat.

Framåt 8-tiden bjöds till bords på Munken, en trevlig restaurang med dans en trappa upp. Drink, förrätt och därefter huvudrätt intogs, av de flesta. Lillen som hamnade bredvid Martin fick sina tonsiller varma och han höjde stämman ytterligare. Stämningen steg i hela lokalen och ljudnivån sänktes inte förrän Lillen sökte natthärbärge, mer eller mindre frivilligt.

Natten förlöpte lugnt och en stadig frukost intogs i direkt grannskap till den lokala Rotaryklubbens sammanträdesutrymmen, varefter touren löpte vidare till Jönköpings GK.

Herr Lüt avvek dock pga. av knäbesvär och fortsatte därför dagen hos broder Knut och syster Rut på Jönköpings lasarett. Upp med sprutan i högsta högg och ut strömmade knäoljan. Herr Lüt sågs därefter avvika från broder och syster haltande med ett gnisslande knä för fortsatt färd i en champagnefärgad Mercedes. Hela sjukhusstaben vinkade, inte minst biträdet Ruth som följde hela vägen ut, och önskade lycka till på nya äventyr. Färden gick till golfklubben för att bakom restaurangfönstret, i skön värme, skåda de instapplande Birdiegossarnas intåg efter dagens runda.

Kommentarerna bland publiken haglade när det något trötta nestorsgänget anlände med Melle på en röd, trehjulig moppe anlände med Martin och Bosse i släptåg.

- "Oj, oj, oj. Det var ena trötta herrar". hördes från bordet bakom.

- "Ja, men varför går dom inte tillsammans", frågade nästa.

- "De kanske spelar mot varandra", kommenterade en tredje.

Och "ha, ha, ha" hördes på spridda ställen i lokalen. Spionen höll sig dock väl dold och registrerade alla sarkastiska kommentarer, som förvisso stämde och förhöjde dagen för en något sargad drabant.

Strax var dock alla bollar inkomna och kacklet i full gång. De övriga restaurangbesökarna förstod genast varifrån namnet "Birdie Num Num" kom ifrån.

- "Passar bra på det där gänget", kommenterade den lokala pron.

- "Men ni är välkomna hit ändå".

Standaren saknades som vanligt så sällskapet lämnade klubben tämligen diskret och utan större skadegörelse än ett par oreparerade nedslagsmärken samt en och annan uppslagen torv.

Kvällens middagsarrangemang gick väl sen inte till historien som det mest välarrangerade. Merparten av sällskapet trängde ihop sig för en hockeyafton med grabbarna. Sverige mötte Lettland.

Samling i ett av rummen där idrottsminnen blandas med dagens fräschör, dvs. gammal svett , ett antal bira och massor av ostbågar.

Hur gick matchen ?
Fråga Sandström för han agerade eget spelbolag med en något ologisk men dynamisk oddsindikator. Konkurrensen lär sprida sig till Svenska Spel. Insatserna varierade mellan 1 kr till ca 100:-. Efter att ha träffat rätt. erhöll Bosse Backman hela 18 riksdaler minus insatsen vilket netto gav 17 kr. Grattis.

Vinsten placerades genast på en god middag. På med rocken, lura med Bosse och Lyth för att därefter genast lämna in rocken i hotellets egen restaurang till det facila priset av 40:-. Där rök vinsten, och lite till.

Men maten var god och efter ett st. drink, gott vin och inmundigad efterrätt sökte sig sedan redaktionen till horisontalläge för att vila det svullna knät. Vad som i övrigt utspelade sig denna afton är således väl dolt i dunkel.

Söndagen anländer och då med väder. Huga, huga, blåst med 2 grader plus, diverse snödrivor kunde siktas samt iskallt ihållande regn.

- "Här kommer snart agnarna sållas från vetet", kommenterade hotellets bageripersonal.

Efter utcheckning gick processionen i ett led mot Gränna GK. Många hoppades på att banan skulle vara stängd, vilket för en gångs skull skulle glädja ett antal av Birdiegossarna. Men icke.

- "Upp till spel", hojtade tävlingsledningen, som sedan själva till stor del blev sittandes kvar i restauranglokalen för att i stället inmundiga diverse godsaker samt se på direktsänd hockey.

Resonemanget att de skulle spara pengar höll bara i en kvart. Sedan laddades det in både det ena och det andra

De tappra riddarna som ändå ville slåss om segern begav sig ut i två bollar och avgjorde fighten över 12 hål. Regnet flödade och likaså slagen. Bollarna for över den gröna spelplanen och spänningen steg alltmer då inga direkta avgöranden kunde konstateras efter de 9 första hålen.

Lillen tog en rövare och försökte avgöra på 11:te hålet. Tjoff i ruffen och där var den chansen borta.

Wibbe fick en 2 metersputt för att avgöra till vinst på 12:te. Den sattes lika iskallt som vädret.

Spelet var nu över och det vankades prisutdelning. Bucklan stod kvar hemma hos Lillen och prischecken delades ut i form av kontanta bidragsmedel.

Grattis Wibbe, en välförtjänt vinst

- "Sorry Kjelle", som missade den stora prischecken och dessutom åkte på extra-hyra.

Den samlade erfarenheten som drogs ur vårresan 2003 var dock ändå att det måste inhandlas nya drivers. Samtliga nykonfektionerade spelare med nya drivers sade sig slå 20 meter längre.

- "Frågan är bara, längre än vaddå" ?

För inte kan väl lyckan köpas för pengar, eller ? Säsongens resultat får väl bekräfta eller motsäga påståendet.

"Lilla syster Flax kan tyckas ganska barsk,

men gör dig alltid pigg och rask

så fort hon fått av dig en lax"