Vårresan arrangerades av grupp 3, som bestod av Owe Larsson, Anders Sandström, Mats Ståhl, Peter Wallin, Jan Westerlund, Anders Wiberg och Tommy Åberg.

Resan gick till Finland, närmare bestämt Åland.

Vad hände.

Jo det skall nu redovisas i sin helhet, eller delar därav.

Samling skedde tidigt fredag morgon vid Kappelskärs färjeläge. Anslutningen var stor.

Hela 23 av 24 man stod upp i enad front och hyllade Herr Bachman som genast vid framkomsten tilldelades ett st. SL-keps. Enligt ihärdiga rykten hade han tagit värvning i Bussällskapets vänner. Stolt uppvisade han sitt nyligen förvärvade månadskort och drog en ramsa om kollektivtrafikens väl och ve samt om den nytta som som busstrafiken gör för medborgarna, speciellt då i Grödingetrakten.

Han tilldelades desutom ett st. inplastad tidtabell av herr Dorf, som trots ihärdigt förfäktande påstod att han varit nykter vid inplastningen av tidtabellen. Det visade sig dock genast att den överräckta tidtabellen gällde fel busslinje.

Därefter anträddes fartyget som genast for mot färdmålet. samtliga gossar skötte sig så långt exemplariskt. Vid framkosten till Ålandet sattes kosan direkt mot golfbanan.

Vädrets makter visade sin styrka med såväl nederbörd som oljud. Några av spelarna ansåg det alltför riskfyllt att beträda de öppna fälten men vid startskottet visade sig den blåa himlen och ingen blixt slog ner från klar himmel, förrän delresultaten tillkännagavs.

På tredjeplats, endast ett slag från ledning, låg Dynamit-Harry, alias Bosse Flodin.

Var det en överraskning på gång eller hade Martin fört fel score?

Diskussionen som tog fart avtog dock snart då alla insåg att Bosse inte skulle hålla en dag till, åtminstone inte två dagar till.

Inför middagen laddades batterierna med raketbränsle och ritningarna inför lördagen drogs upp.

Framåt kvällskvisten intogs en enklare middag och de mest entusiastiska gossarna gick till en tidig sänggång, eller var det sångäng som gällde. Vem vet ?

Nåväl, lördagsmorgonen randades och banan bestegs återigen. Den vanliga daggtramparpatrullen släpptes ut med Purjo som Stigfinnare. Därefter följde boll efter boll som sedermera anlände till golfstugan och intog glasverandan.

Allteftersom bollarna anlände ökade ljudvolymen i verandan. Månne kan detta berott på den eldfängda lunchen bestående av en tallrik med inhemsk gryta och dryck i mindre eller större mängd.

Den tyske Büssmästaren, Rolf "Ratten" Bachman, hade tagit en stark position i fältet, längst back. Hade han redan glömt hur växlarna låg ? Peter W såg genast sin chans och bjöd tysken på ett par extra rundtursknappar och fick för detta sig till livs en beskrivning av busslinjen mellan Grödinge - Södertälje C - Södertälje hamn.

- "Much interesting", sa Peter och vinkade in kyperskan igen för ytterligare en omgång. Skulle månne Ahréns starta Bussbolag, eller vilka planer låg bakom den nyinförskaffade kepsen ?

Resultatåtergivningen hördes dåna över glasverandan utan att någon blev riktigt klar över ställningen.

Övriga gäster drog sig diskret undan och betraktade sällskapet med ett tillkämpat lugn.

- "El Routsi is back in town", sade Erk och log i mjugg.

- "Vi behöver inget kasino, vi har ju baren", svarade Maja.

Även denna kväll laddades det inför middagen och snart märktes det att vissa redan i ett tidigt skede satsade på morgondagens avslutande tävlingsomgång medans andra drabbades av akut sömnförgiftning.

Nåväl, till middagen serverades vin, i vissa fall i glas, och dansen tog vid. Så småningom inräknades samtliga gossar i de förhyrda sängarna och det hördes ett ljudligt snusande över bygden.

- "De sover, väck dem ej", hördes städerskans skräckslagna röst.

- "Släpp ingen Djävel över bron", hördes Sven Dufva mumla i sin medhavda stridsmask.

- "Åh, fan", sa Melle och for genast upp i givakt. Problemet var bara att det inte fanns nån bro i sikte så strax somnade farbror Lennart om, räknandes golfbollar som for ut över ranchens fria ytor.

Söndag morgon.

Nu skulle agnarna skiljas från vetet.

- "Jasså", sa bonden.

- "Är det inte lite tidigt ? Jag har ju inte hunnit så ännu".

- "Äh, skit i det", sa Martin och fick medhåll av Svenne.

Roffe satte sig tillrätta i passagerarsätet och visade stolt sitt busskort. - "Hur mänga rundor får man på detta", frågade han glatt och rättade till kepsen. Mustaschen slokade visserligen något när han upptäckte att han skulle slå ut först, han hade tydligen inte noterat detta kvällen innan. Men det var inget mot vad den gjorde vid ankomst till nittonde. Kyperskan gick genast ut i köket och hämtade en sax eftersom hon trodde att han ville klippa av den.

- "Innan han skulle snubbla på den", sa hon.

Tillställningen blev något lugnare nu än dagen innan och resultatlistan anmäldes.

Till vårmästare korades Anders Sandström tätt följd av årets överraskning, Dynamit-Harry.

Priser utdelades till de femton första placeringarna och avfärd skedde mot Mariehamn. I avvaktan på färjans ankomst vidtogs aktiviteter i form av minigolf, kortspel och betraktelser av hockey-VM.

Väl ombord intogs matsalen av diverse herrar med Martin i spetsen. Martin intog matsalen så självklart att det uppfattades som om han ingick i besättningen. Detta bekräftades senare när han lotsades ut via bildäck, eller var det så att han bara hjälpte de förare som inte hittade ut själva genom att med handkraft rulla dessa av båten. Därom tvista de olärde.

Därmed var vårresan per 2001 till ända och vi tackar gruppen med Janne i spetsen för en väl arrangerad start av golfsäsongen för Birdie Num Num. Det sportsliga resultatet kan betraktas till höger.