Arrangemanget gick av stapeln 1/10, dvs. första lördagen i oktober i enlighet med ordinarie tidplan.

Eftersom det var "årsavslutning" för Birdie-arrangemangen gavs det naturligtvis största prioritet. Pressfolket hade bokat in sig sedan länge och betalat fastställd avgift för tillgång till mer exklusiva reportageserier.

Ett antal spelare mjukade upp med en 18-hålsrunda.

Hellman, Hurtan, Bosse Bachman och Lyth'en slog ut ett par bollar vid 9.40-tiden och spelade sedan en föredömlig golf inför ett mindre pressuppbåd som redan infunnit sig på arenan. Detta bar sig inte bättre än att Hellman gjorde årets runda och åstadkom en sänkning av handikappet med 0,2 enheter. Grattis.

Övrigas scorer kommenteras inte närmare här utan får eftersökas i det lokala nyhetsbladet, "Grodinge Herald Rewju".

 

Serveringen startade vid 14.00-tiden, i ordinarie serveringsutrymmen.

Datorhaveri hade tidigare uppstått vid incheckningsdisken och personalen rev sig förtvivlat i huvudet. Hårtussar flög vilt omkring varför dammsugare serverades mot reducerat pris till kaffet. Allt stod på sniskan och kunde svårligen fungera i den pressade situation som kunde förväntas då publik, spelare och press skulle kräva sitt behov av tekniskt stöd.

IT-experten "Datte" fick rycka in för att lösa problemet och riskerade därmed hela sitt upparbetade rykte som "IT-ess". Sagt och gjort. Alla kunde strax andas ut, utom "IT-esset" som säkerligen därmed förverkat all sin fokus inför det väntande spelet. (Detta kunde senare bekräftas via resultatlistan och får stå som den oemotsagda förklaringen till dennes mindre goda insats.)

 

Tyvärr så stängde restaurangen sina portar redan vid 15-tiden. Dock ej pga. datorhaveri. "Köksan" hade tydligen en mumsigare date ute på stan.

 

Eftersom behov uppstod, av såväl dryck som tillbehör, anfördes åsikter om en framtida anskaffning av därför nödvändiga artiklar. Behovet ansågs i första hand bestå av ölback/-ar, väl påfyllda, samt kallskuret i plastfolie. Vid mustigare behov ansågs pizza kunna anskaffas med utkörning/leverans från den lokala Pizza-Bagarn vid Vårsta's Centrumanläggning. Leverans påstods kunna ske med dennes åkeri, Pizza-Expressen.

Vid tjänlig väderlek torde dessa mumsiga artiklar kunna inmundigas av spelare iförd kortärmad tävlingsklädsel på den soliga verandan med utsikt över spelplanen. Vid kyligare väderlek kan klädseln kompletteras med tröja.

Detta ansågs vara en enkel lösning på problemet mot hunger och klara energiförsörjningen samt lösa ev. frågor kring spelardryck med fullständiga rättigheter.

Att utnyttja solverandan som samlingsplats/matsal ansågs även innebära en miljöfrämjande insats eftersom spelarna då skulle värma sig i solskenets glans i stället för att utnyttja oljeuppvärmda serveringsutrymmen.

Alla miljövänner applåderade ansatsen och fd. fröken oppositionsrådet X höll ett kortare tal på ca 25 minuter om golfspelets positiva inverkan på miljön.

 

Banpersonalen stakade ut banan och prepparering gjordes enligt konstens alla regler, enligt devisen "ju snedare och brantare linjer dess bättre".

Därmed kunde inte tävlingskommittén vänta längre på den säkerligen revanschsugne Kjelle B. Enligt elaka rykten sades det att han tidigare på dagen setts besiktiga banan, iförd en grön luva med texten "Heja Bajen", och därefter försvunnit i en blå Volvo kombi. I vilken riktning var det dock delade meningar om. Att Melle var ute och vattnade jycken kunde väl ändå inte vara sant ?

 

Men rykten skall man inte lita på så spelet bestämdes att starta ca 15.08. Den gyllene bucklan ställdes fram till allas beskådande och den fylldes genast med champagneliknande vätska. Månne vara det Päroncider, eftersom Hurtan var aktuell innehavare av densamma.

Samtliga spelare insamlades för lottning och publiken hälsade spelarna välkomna med varma applåder allteftersom speakern presenterade dessa.

Max antal spelare som tilläts delta bestämdes till 14. Vid överbokning skulle aktuellt golfhcp gälla som princip vid överanmälan. Hr Hellmans sänkning vid förmiddagens spel kom därmed väl till pass och gav honom en säker plats i årets tävling om PKM, "Puttnings-KM"-bucklan.

Så med magsäcken full och strupen tom tog sig spelarna an den svårbemästrade banan.

 

Rond nr 1.

Hål nr 1 och 2 visade sig bemästringsbara. De flesta klarade sig undan med par eller strax däröver. Men redan på hål 3 uppenbarade sig problemen. Med ett fritt fall över en ås föll bollbanan skarpt mot hålet till höger. Eller var det vänster ? Här krävdes lugn och framför allt rätt fartkänsla.

Vid pass hål 4 krävdes en puttlinje som tangerade de centrala krukväxterna med minsta möjliga marginal. Att fastna i spenaten var inget att önska. Väl framme vid hål var det en enkel match.

Femman var ett stort spektakel. "Next" intill 90 grader uppför och sen stopp inom bangränsen. Inget för fegisar. Backspinn med puttern är ingen lätt sak.

6:an kändes lätt. Hoppsan/Luring ! Här krävdes det att hålla upp ca 2 meter ovanför målet/hålet, men kunde ändå medföra en returputt på 2 meter uppför !

Sjuan, ungefär som den man slår på muggen, visade sig överkomlig. Rätt fram och till vänster. (Glöm inte att lyfta på locket. Stänkrisk).

Och sen kom åttan. Lätt högerskruv så satt den i hål.

Som avslutning på första halvan dök 9:an upp. Förvånande ? Vad som förvånade de flesta var släppet strax till höger om hålkanten som skickade iväg bollen ca 2 meter mot centrumanläggningen. Dock ej ända fram. Därifrån snabb uppförsputt. Detta var banan i korthet.

 

Rundan fördes fram enligt lagda 2 * 9 hål, dvs. 18 hål totalt, med efterföljande öl/kaffe-paus. Av miljöskäl, med tanke på energiåtervinningsmålet, beslöts att cut'en skulle utföras redan efter första ronden.

Avhängda spelare deppade knappast utan anslöt sig till den månghövdade publiken. Ölen skummade och hejaramsorna skrålade ut över bygden.

- "Vive la Champ", hördes det samtidigt som skumpan ur bucklan tömdes.

- "Vive la Kramp". Ett antal utslagna hjältar hade tydligen drabbats av kramp och önskade assiststans mot stumnade muskulaturer. Ingen hjälp fanns dock att få, inom höravstånd i alla fall, så det var bara att stämma upp i den gemensamma körsången,

- "Mot fädrens mål, vi må gå, på vår väg mot nästa hål". (Kören har numera entledigats från sitt uppdrag så det råder åter lugn kring stallbacken. Bortsett från Tuppen vid hål 17.)

 

Rond nr 2.

Andra rondens tidsåtgång överlämnades således till kaffedrickning, alternativt till annan vätskepåfyllning.

 

Rond nr 3, finalen.

De prioriterade spelarna samlade sig sedan till det egentliga avgörandet. Slutspelet skulle nu avgöras över de sista nio hålen.

Orkestern hade tyvärr tappat notställen i vindbyarna och kunde inte ena sig om vilken inspelningstrudelutt som skulle gälla. Det fullständiga kaos som var på väg att utbryta kunde vänligt men bestämt bemästras av fröken Elsa Wikström. Syster till framlidne häradsbetäckaren Adolf Wikström, son till fromme herren Karl Axel Knutson-Wikström från Dals-Ås i Jämtland.

 

Aktuella spelare infanns sig strax på startlinjen, dvs. första tee.

Inga startskott avlossades, däremot ett bestämt

- "Varsågod att börja", hördes från Elsas finlemmade strupe.

Aktörerna vaknade från sina dagdrömmar, greppade om, nu till sina putters, och påbörjade spelet.

Bollen var på spelfältet och på iväg mot nya hål !

 

Spänningen steg allteftersom och det visade sig bli jämnare ju längre spelet fortgick. De flesta puttarna satt i hål trots den svårbemästrade banan. Hemmaproffset Andrew såg sig nervöst omkring. Förvissade sig hela tiden om den aktuella ställningen. Det var ju ändå hans hemmabana och arbetsgivaren krävde seger eller minst tredjeplats. Med fru Ella och "Vofsingen" på läktaren blev pressen allt större.

Efter en hård strid mot främst "Pyjamas-Chrille", dock dagen till ära iförd sedesamma pantalonger, och en spurtande Hellman höll Mr Noble stånd och tog en första seger och därmed en inteckning i den åtråvärda PKM-bucklan.

Prispengar nämns som bekant inte i dessa sammanhang.

Allt gäller "Äran". Men vi lever i en föränderlig tid så vi får se inför kommande spel. Vi gratulerar mästaren. Väl spelat.

 

Nästa år kanske Owe Larsson kommer att delta. Det ryktas så. Han brukar ju ändå synas på klubben då och då. Vem vet ? Den som lever får se som Bosse Bachman brukar säga.

Birdie tackar alla deltagarna för en god match och skall ta i beaktande framförda synpunkter, speciellt då avseende mat och dryck inför nästa års arrangemang.

 

2012 lär bli ett spännande år med ny banläggning och det bedöms kräva en runda om minst 18 + 18 hål med cut och ytterligare 9 hål för ett avgörande. Tävlingen bedöms komma att kräva minst 2,5 timmar i anspråk för spelet och därtill tid för pauser och efterföljande bankett. Dvs. TV-soffan kan få vila några timmar.

Efterföljande bankett avhölls på La Rosa i ett gyllene skimmer från den dalande solnedgången. Icke närvarande fick skölja ned förtreten på hemmakammaren.

Välkommen åter på green första lördagen i oktober 2012.

 

Slutresultat

Placering	Spelare	Rond 1	Rond 2	Rond 3	Totalresultat
1	Andrew Noble	37		18	55
2	Christer Engqvist	38		18	56
3	Lennart Hellman	39		18	57
4	Anders Sandström	38		21	59
5	Rolf Backman	42		18	60
6	Kenneth Jansson	41		19	60
7	Göran Lyth	44		22	66
Cut
8 - 14	Övriga	Alltför mycket	Ölpaus	Fikarast	Utslagna