KM avgjordes fredagen den 27 september på Botkyrka GK med start kl. 08.00.

Det blev Long Driving på 3:an och närmast hål på 11:an.

Maten intogs på klubben direkt efter tävlingen, detta år utan våra kära chaufförer. Detta problem löstes genom att de dök upp efter att ett par kaffekoppar med tillbehör inmundigats.

08.00 skedde samling vid pumpen.

Starten sköts upp ca. 45 minuter pga. frost. De flesta tog då chansen till en extra kopp fika och en hink bollar på ranchen. Melle tog naturligtvis två.

Detta år omfattade tävlingen 27 hål för samtliga spelare.

En nyordning som inte välkomnades av alla. Dock ställde alla upp solidariskt ? och starten gick ca. 08.45.

Iväg for bollen och Åberg la nivån direkt med 11 i på ettan.

Det tackade vi andra för. Nu kunde man spela avslappnat och garva åt en och annan miss. Det fanns ju lite att gå på, så att säga. Men han höll i och gick resten av rundan alldeles för bra.

Efter de första 18 vart det lunch och en snabb sammanräkning visade på att Hurtan tagit ledningen. Hoppsan. Det var oväntat.

Men förklaringen kom snart. Han hade puttat alldeles förträffligt så alla blev lugna igen.

- "Det kan aldrig hålla 9 hål till", var den spontana kommentaren.

- "Hygglo", sa Hurtan och räva ut en driver från 1:an. Sen gick det som kamraterna förutsett.

Bilpatrullen med Martin vid ratten tog hand om "Närmast hål". Elaka rykten säger att han åkte fram och släppte bollen, men det tror vi inte på. För han körde väl ändå inte ända upp på green. Han var i alla fall snäll och bjöd på grogg efter maten.

Priset för "Long Driving" belades av Owe. Tror jag det. Han har ju stått och tränat hela säsongen nere på Grödinge Golf & Country Club. Ingen tror honom när han säger att det är elever som tränar. Han slår ju minst halva hinken själv.

Även "The Golden Put" gick till träningsnarkomanen Owe. Efter storlaget spel mot de något kortare utmanarna, Hurtan och Svenne, som trots att de sträckte på sig inte fick nån längd i bollen.

- "Ungefär som hemma", sa Mimmi, med ett fnitter.

Efter att alla betten delats ut och priserna fördelats, men innan röken lagts sig dök städpatrullen upp för hemtransport av de modiga kämparna. Trots ihärdiga protester fördes spelarna något hårdhänt mot de väntande transportmedlen för ilfärd mot sängen.

- "Bäst att smida medans järnet är varmt", löd kommentaren. En liten missuppfattning dock. När Martin kom hem visade det sig att detta endast avsåg strykjärnet och absolut inget annat, om nu något fick den uppfattningen.

Och tävlingen då ? Den gick ju bra, tyckte Peter.

Trots ett visst manfall fick vi ihop en resultatlista som härmed dokumentats.