Åren 2005 -2009 tog bläcket slut.
Varför inget kunde skrivas. Månne berodde detta på resultaten.

År 2010 Hösten 2010

Av någon anledning anmäldes inte så många curlingreportage under årets höst-serie. Dvs. inte innan slutkvalet från grupp C tog fart. Det var i denna kvalserie som Bambi's tog sats och gjorde det otippade. Och tog steget upp i grupp B. Följande redovisning av de matchavgörande sekvenserna har delgivits redaktionen av Hr Jansson. Läs och njut (den som kan),

 

Hej å gomorron alla Curlingfantaster

Inte helt otippat så forsätter vår gröna pil uppåt. Igår vände vi bokstavligt talat upp och ner på VSOP och körde över dom med 7-5.

I sista omgången snodde vi 3 poäng. Peters sista sten vände omgången totalt, å den stenen var inte vilken sten som helst.

Övriga matcher var slut. Hela cafeterian full med folk som följde den avgörande 8:e omgången.

En perfekt slagen sten träffade egen blå EXAKT klockan elva och slog ut röd sten som låg på lockat. Kvar i boet var 3 blå vackra stenar. VSOP ställdes inför en närmast omöjlig sista sten och misslyckades.

Alla på läktaren stog upp och klappade händerna, slog i rutorna och stormade ner för att gratta oss.

- "Bland det bästa man sett", enligt mycket erfarna curlare i hallen.

Som en extra fin gest lämnade vi wo till matchen på torsdag.

Vi bjuder helt enkelt bort seriesegern efter att ändå säkrat avancemang till B-gruppen.

 

Och så slutklämmen : Vem bokar tid för "El-Classico".  (OBS! Se nedan !)

För A-laget finns väl kvar, trots nedflyttning :-)

Stor-Birdie gratulerar (om än motvilligt) och siktar in sig på Vår-serien, som egentligen är den som räknas !

 

Våren 2010 - El Classico. Ett klassiskt glid i tiden.

Säsongens El Classico gick av stapeln fredagen 7 januari.

Den gav en direkt försmak av säsongens kommande primörer, lätt syrlig i entrén men ändock söt som en ljum sommarnatt i eftersmaken.

Redan vid inspelet anades känslan av vårsolens värmande strålar och med en temperatur kring nollstrecket kändes den fräscha doften av blommor i morsans hatt.

Ja, alla log och hade lätt till ett skratt. Detta gav dock mest ett nervöst intryck, alltför mycket stod på spel för att någon sida ville blotta sig. Det var nog tur att det bara var herrar som spelade så att inga oanständigheter kunde förespeglas. Även om vissa önskat det omvända.

 

Fram till matchdatum hade spekulationerna gått höga i hela grannbygden kring vilket resultat som kunde förväntas. Det hade spekulerats vilt i stugorna och bettingen hos "Tompa's Vadslagningscenter" i Solbo var skyhöga, långt innan första (ned)släpp.

 

Spelarna samlades i god tid innan matchstart för uppmjukning och ev. taktiska dispositioner.

Som tilltugg till detta serverades grovbröd med Skagenröra och automatkaffe.

 

Publikhavet tryckte på med allehanda hejaramsor, som

- "Zassa brassa, mandelmassa", och

- "Släpp en sten och låt den falla".

Flaggorna svängdes av och ann och i hallen sjöd det av förväntan.

- Nu skulle det avgöras. Det stora slaget väntade. Få äro kallade men alla äro där ! Var då nånstans ?

 

Men så började allvaret.

Lilla Birdie, även kallat Bambi (på hal is), vann lottningen och fick spela med de röda stenarna. De mer rutinerade herrarna i Stora Birdie valde blå sten, med största utgångsfart, vilket även innebar första släpp, som Toa-tanten sa i sin slogan,

- "Släpp en och låt den glida", hördes hennes något hesa röst.

 

Det var just vad det Blåa laget gjorde, som därefter turades om med det Röda laget att släppa stenar på det hala underlaget. Bambis tog ledningen efter första ronden med 1-0.

Inte helt oförtjänt. Publiken höll andan men applåderade artigt. Var detta ett taktiskt drag eller bara konsekvenser av bra timing ?

Därefter gick spelet vidare mot rond 2 och även där tog Bambis en 1:ta och ledde därefter således med 2-0.

Attans. Vad var detta ? Kan det verkligen vara så att de små skall utmana de stora, på riktigt ?

Ett sus gick genom publiken, eller var det friskluftintaget som suckade så ljudligt ?

 

Spelet fortsatte självklart sedan mot rond 3 där Bambis vann igen, nu med 2-0, dvs. summa 4-0. Attans också.

Nu var dyra råd goda.

Så Stora Birdie tog ett par, råd vill säga. Och de smakade dejligt. Friskluftsintaget stängdes och spänningens makt kunde strax avnjutas vid tee. Ett gammalt hederligt knep som prövats sen 50-talet. Århundrade osagt.

Och se där.

I 4:de ronden gav det nu utdelning. 2-0 kunde inkasseras till de äldre gossarna och matchen började ta form till det förväntade.

 

Spänningen steg och därmed publikbruset som skramlade med tillbehör och diverse hejaramsor.

Intilliggande banor avslutade sitt spel och fokuserade enbart på Birdie-uppgörelsen.

Nu sattes det röda laget på plats. Och där satt de vackert.

Stora Birdie (= A-Laget) tog tag i kvasten och där satt nu ytterligare 1-poängssegrar i både 5:te och 6:te ronderna.

Efter 6 ronder var ställningen lika, 4-4. Spänningen var olidlig.

 

Godisförsäljaren kunde tydligt höras i publiksorlet med sitt kända lockrop,

- "Marabou mjölkchoklad".

Varvid Korv-Kalle snabbt returnerade med

- "Marabou - kola , karameller, daggmaskar . Tandläkarens bäste vän".

- "Ta en korv istället och få mera ork".

 

De taktiska uppläggen tog tid och domaren pekade på klockan,

- "Tänk på banketten, grabbar. Köket stänger vid 22-tiden".

 

Spelet tog fart och i 7:de ronden plockade Bambie's 1 poäng, eller var det bara ett smart drag av de mer rutinerade herrarna i Stora Birdie. Det är nämligen alltid en fördel att ha sista sten i 8:nde och avgörande ronden. Och vad hände där ? Sten efter sten släpptes och de blå stannade i boet. De röda sågs passera eller stanna helt kort.

Kommentaren i TV-rutan löd,

- " Det ser ut som i senaste valet. Helt blått i mitten och en del röda stänk i ytterkant".

Ja, så stängdes butiken.

 

Stora Birdie tog en 3-poängare och vann således med 7-5. Ett klart men också rättvist resultat.

Publikens applådåska tilltog varefter de av ordningsmakten sakta men säkert fördes hemåt för att se "Let's dance" eller "På spåret".

 

De nu helt utmattade curlingspelarna tog sig mot "The Locker room" och samlades för en avslutande bankett på La Rosa's i Tumba C. En restaurang med gamla anor tillbaka från ca. 2008, vari även ingick serveringspersonalen. Micke E. höll tacktalet i stället för Hurtan, som var alltför tagen av stundens allvar, och alla grät sedan över alla lovord som gavs innan talaren slutligen satte sig ner, för att återigen kyssa bucklan. Tre/fyra pilsner och nån kaffe senare upphämtades kämparna för avlämning vid ordinarie stationeringsort för välbehövlig återhämtning och avslappning i hemtrevlig miljö.

 

Det ryktas om ett ev. returmöte i den sk. "Old Firm"-tävlingen under vårkanten. Vem vet.

- "Vi får se", som en inte helt obekant Ryttmästare brukar säga.