Match mot Spik2

Det var en ljum sommardag i juni.

Uppför stigen mot Botkyrka GK stävade två "gentlemen". Den ena något kortare än den andre som dock för dagen var något kraftigare än den förre. Med lätt svettiga pannor angjorde de klubbområdet och blickade ut över den atriumliknande gårdsplanen.

Alla förtecken tydde på att en pilsner skulle inropas men de fortsatte målmedvetet rakt fram mot puttinggreen. Vad kunde detta tyda på ?

 

Herrarna tog upp ett par bollar ur de medhavda golfbagarna och slungade behärskat dessa ut mot övningsgreen.

Efter några ögonblicks tystnad upptäcktes misstaget.

Diskret insamlades bagarna till greenkanten varefter bollarna släpptes lösa på green. Greenkeepern tittade misstroget på gentlemännen men lät fadäsen passera. De var ju kända herrar på klubben och åtnjöt ett stort mått av respekt baserat på tidigare uppnådda resultat.

 

Ett sorl hördes över klubbområdet då det uppdagades att det skulle bli matchspel mot ett annat lag, Spik2. Antagligen ett par långtslående snickare, men å andra sidan så skymtades drivern i Mr Irons bag, låt oss fortsättningsvis kalla honom för riddar Sven.

Något senare sågs en het putter in action, under stor beundran av den månghövdade publiken, i händerna på Inspektör G, i dag kallad junker Martin.

Artigt hälsade herrarna på sina tilldelade offer, The Spikes nr 2, som bestod av unge herr Jonas flankerad, (eller var det frankerad ?) av lilla fröken Helena.

Det visade sig att SPIK stod för Svenska Postens Idrotts Klubb. Va ! Sända ett gäng idrottare för att möta ett par otränade herrar mitt i groggsäsongen !

Herr M hade ju just anlänt med icke obetydlig yrselåkomma via en båttransport direkt från våra tidigare så stolta provinser i Preussen och farbror Sven hade precis avslutat sin brevlåda med alla barnen och var på ett rysligt gott humör, sjöng och dansade, ända fram till tee.

Folksamlingen kontrollerades dock effektivt av de 47 tillresta poliserna och kravallstyrkan kunde koncentrera sig på att vara bollpojkar längs hål nummer 1.

 

Nåväl, låt spelet börja utbasunerades ur högtalaren och iväg for bollen. Riddar Sven placerade sitt skott mitt i banan, varefter nådig Junker avfyrade en raket i riktning mot högra björken, strax intill outpinnarna, dock fullt spelbar.

Motståndarna fegade ut sina bollar mitt i fairway. Inga sportsmän här inte. Dessutom spelade den ena från röd tee, trots att denne absolut inte var pensionär.

Därpå följde inspel och sänkning av puttar. 0 - 2.

Fortsättning följde på hål nr 2. Ut på fairway, in på green och putt i. 0 - 4.

Fortsättning följde på hål nr 3. Ut på fairway, in på green och putt i. 0 - 6. Hrrm.

Nu började publiken ana taktiken.

- "Släpp fram motståndaren till att känna övermod och nyp sedan till, stenhårt. Iskallt i sedvanlig taktisk anda".

Utslag från 4:an och mycket riktigt. Birdie kammade genast hem ett poäng och det vart 1 -6.

Ja, så fortsatte matchen hål för hål och resten är väl inte så mycket att kommentera. Den följde det inledande mönstret och det var väl tur att den avslutades efter 18 hål.

 

I anständighetens namn skall väl erkännas att motståndaren hade en hel del tur och Birdieponkarna en hel del otur, eller var våra tappra gossar bara chevalereska. Oavsett taktik så ramlade motståndarnas bollar i, ett slag före, hela tiden.

Fröken Helena presterade 41 poäng trots 1 struket hål och herr Jonas belönades med 34 poäng trots 3 streckade hål. Att sedan Birdiegossarna bara fick något enstaka poäng sämre hjälpte inte trots ett mycket dugligt och kompetent spel.

- "Ibland har man ju inte stolparna på sin sida", som nån sa en gång.

- "Dessutom var de röda kulorna framflyttade och flaggplaceringen fel", kommenterade riddar Sven.

- "Och jag har feber, minst 37,2", fyllde junkern i.

- "Ja, ibland har man inte turen med sig", mumlade damen något skadeglatt som grämde sig över 2 missade points på 7:an.

- "Hrmm", blev kommentaren. "Fram med Hcp-kortet, här skall det skrivas in en sänkning. Försök inte smita undan."

- "Vi har skorea på storlek 41 i dag", mumlade en något yrvaken pro som staplade ut ur shopen men genast tystnade då han såg det dystra minspelet bland delar av sällskapet. Efter en tuff fight med långa drivar och precisa puttar skrevs slutställningen till 3 -19.

- "Kul för dom, he, he ,he".

Spelarna lämnade därefter 18:nde green till ackompanjemang av Marseljäsen och en ivrigt applåderande publik. Det var i alla fall snart samma månad som den franska nationaldagen. Och snart dags för semester.

Nästa match spelas i augusti och det lär inte bli riddar Sven eller junker Martin som får förtroendet att avfyra de nödvändiga raketerna för att ev. försvara Birdie's färger, såvida inte ett betydande träningsprogram genomförs under sommaruppehållet.

Tynningö Buss väntar i nästa omgång och lär få en rejäl resa. (OBS. Endast halv greenfee = billigt spel. Passa på och tag chansen).

 

 

Match mot Teknisk Partner

Det var dagen då ingen kunde lira. De äldre "gossarna" i Birdie hade visserligen gjort upp matchdag och tid men fick ett snabbt påkallat förhinder då det visade sig att det var bortamatch och pensionen var urdrucken. Nöden var stor och det var risk för bark i brödet.

 

Lagledningen fick skrapa fram vad som fanns på botten av grytorna och fann där en slagfärdig kock som genast fick släppa sleven och bege sig till Mälarö GK där han möttes av en plikttrogen inspektor.

- "Klubben måste räddas undan en walköver", som den franska kassörskan sa.

- "Vi skrapar ihop vad vi har", som Kajsa Varg sa.

Sagt och gjort. Här skulle bjudas upp till en lustiger dans med det mest snabbfotade som Birdie kunde erbjuda för dagen.

"Smattrande Dasslocket" och "Hungriga Haren" ställde upp för att föra den ärorika traditionen vidare mot nya segar i österled.

 

Ett par koppar kaffe senare var uppvärmningen klar och spelparet fördes fram mot första tee. Motståndarna hälsade artigt och tog i hand och där upptäcktes det direkt. Matchen var vunnen. Det svettiga handslaget avslöjade ett nervöst motstånd vilket inte förvånade.

- "Vem vill väl möta dessa perfektionister", hördes det viskas i publiken. - "Han där kallas visst för mr. Fairway, och den andre för Long Shoot Harry".

Mycket riktigt fick gästerna slå ut först. Långt, rakt och mitt i. Inga hinder där inte.

Banan bestod av en finklippt remsa i mitten, kantad av en ruff med halvmeterhögt tjockt frodigt gräs.

- "Saftigt som en råstekt entrecote", som kocken sa.

Nu slog hemmalaget ut, Teknisk partner, var namnet. Ett öronbedövande sus hördes. Men det var inte publikens. Det var ljudet från det tjocka ruffgräset som vek undan för den illvilligt farande bolluslingen.

- "Självklart hjälper vi till att leta", var den rappa kommentaren från Birdiegossarna. Bollen hittades och spelare nr 1 slog till för att få ut bollen ur ruffen. Genast tillkallades sjukvårdspersonalen för att spjäla upp den stukade slagarmen.

- "Tuff luck", sa radioreporten, som genast förutsåg vart segern skulle gå. Referatet gick ju i direktsändning på radio Viking, eftersom det var i närheten av Birka som slaget skulle avgöras.

Spelare nr 2 peggade upp och drog på en råsopp som seglade iväg hela 130 meter.

- "Well done", kontrade inspektören, väl medveten om vilket språk kocken behärskade.

Spelet böljade därefter fram ett antal hål varefter förfriskningar serverades inför en summering av den första halvan.

- "3 slags ledning för Birdie Num Num och nio hål kvar att spela", trumpetade tävlingsledningen ut i högtalaranläggningen. Spelet var alltså inte helt avgjort ännu.

I det följande tog Tekniskt Partner, TP, in ett slag på hål 10, delning på 11:an och ytterligare 1 slag på 12:an.

Efter det 14:nde stod det plötsligt lika och efter 15 spelade hål ledde helt plötsligt TP med 1 matchpoäng.

- "Hoppsan Britta", sa kocken. "Nu får vi duka med varma servetter". Sagt och gjort.

Upp ur bunkern på 16:nde, putt i och delning.

Inför det 17:nde slant klubban i de nervösa händerna och en säker tvåmetersputt sänktes av inspektörn.

Resultat : ledning med 1 poäng för Birdiegossarna. Dvs. matchen var i princip klar.

- "Men vi spelar väl sista hålet ändå grabbar, och här måste man ju kunna snedda lite över skogen, eller hur ?".

Birdiegossarna lät sig icke förledas utan placerade bollarna på sedvanligt maner. Dvs. Långt, rakt och mitt i banan.

Den tekniska partnern tog fram alla resurser och satsade allt och lite till. Bollen seglade iväg. Och seglade. Och seglade. Långt ut i ruffen. Andra slaget ut på fairway och därefter följde det tredje. Ett kraftfullt slag placerade bollen endast några knivsuddar från uteserveringen på restaurangen. Och matchen var över.

- "Kul med en så jämn fight", kommenterade kocken och släntrade in mot den väntande kaffekoppen.

Publiken hade samlats i baren och krävde autografer och ville absolut bjudna på drinkar och tilltugg. Birdiegossarna var dock ståndaktiga, sin vana trogen, och nöjde sig med en värmande kopp kaffe utan vare sig socker eller mjölk.

- "Vi skall strax ta färjan över till fastlandet och kan behöva hjälpa kapten med navigeringen", var kommentaren från den kände kompassläktingen.

Folksamling rusade genast till allehanda fordon för att bege sig ut mot vägarna för att applådera segrarna i en välförtjänt hyllning på deras väg fram till färjeläget och nya framtida segrar.

Bottenskrapet hade därmed dragit sitt strå till stacken i den andra Corpf-Golf-matchen.

 

 

Match mot Eagle Mates

Den första matchen vanns överlägset av den tyske ryttmästaren flankerad av inspektorn mot Eagle Mates.

- "Minst 6 - 0", tyckte en något oenig publik som konstaterade en övertygande på WO-vinst.

- "Gut gespielt und jetzt fram mit viele spanken", sa tysken som räknade in segerpremien i form gamla tyska marker utan att ta av sig ridstövlarna varefter han genast satte sporrarna ländryggen på den Britt-iska hästen.