Ett gott handlag med penseln
År 2002 var ett gott år

Reportage från spelade matcher, inkl. viss resultatåtergivning, följer nedan efter genomförda matchvinster.......

Datumet var den 25/6 och utslaget skulle ske på Botkyrka GK. Det pigga Birdie-gänget skulle möta de kända målarmästarna Andersson och Eriksson. Sannolikt uppfödda och gödda i Sverige. Efter tidigare blandade resultatframgångar, en vinst och en torsk, krävdes krafttag.

- "Ingen mera torsk godkännes", sa Kocken, "Här skall serveras Wallenbergare".

Målarmästarna hade ju visat upp en imponerande vinststatistik för året och därför värvades de tryggaste Birdie-gossarna som gick att uppbringa denna dag till att representera Birdie. Fram stegade Iron-Mike och Supersläggan från Uttran, tog ett fast tag i motståndarhanden och pressade till.

- "Goddag", sa Micke, och tryckte till. Ingen reaktion kunde noteras i de muskellösa målartassarna.

- "Jag brukar spela ut med en järn-8 och sen ha en järn-9 kvar kvar för eagle", provade Micke.

- "Fast idag skall jag prova med en järn-4 för att vissa lite längd".

Målar-Arne blev genast nervös och klämde i med en driver.

- "Out", skrek publiken.

- "Jahaja", sa Micke, varpå han stegade fram till de gula utslagkulorna.

- "En smäll för mamma", och så drämde han i.

Helt enl. de taktiska ritningarna la han ut bollen strax kort om Dam-tee. - "Nu ska dom väl för farao kunna vinna hålet, va ?", viskade han lågt. Jodå. Taktiken höll hela vägen. Målarna fick poäng både på 1:an, 2:an, och 3:an. Och regnet det bara öste ner.

På 4:an passerades ett antal golfande vänner som gömde sig i skogen. Nu hade målarna fått ett rejält övertag. Men precis som Birdie-gossarna räknat ut var inte färgen vattenfast. Den formligen bara rann av så det krävdes ett par rejäla missar för att hålla ställningen vid liv.

Vid utgången till 10:an ledde Målarna med 8 - 5.

Lagom bekvämt tyckte Birdiegosssarna som hade full kontroll på händelserna. Målarna var dock tydligen helt ovetande om detta. Bollarna rullad lite hit och lite dit och några rullade ner i diket på 12:an. Greppet började bli fuktigt igen pga. regnet som åter tog fart framåt 13:nde green.

Fortfarande en bedräglig ledning för Målarna som började tappa färgen. De kunde nämligen inte öka försprånget längre. De hördes i tillslagen att Lythen fått fart i klubban och bollen susade allt rakare genom säven på 15:nde.

- "Tror du att vi kan stänga målarburken nu", sa Kluddar-Ove i viskande ton till Målar-Arne. Det hördes en viss osäkerhet i rösten och den gick i upp i falsett när bollen hamnade 2,5 m ifrån en klar Birdie-chans för Birdie-gossarne.

- "Okej, 4 upp för kluddarna och 6 kvar att spela för.

- Då kör vi", sa Micke och drog ut skalet på 16:nde.

Lythen följde efter i vindtunneln och så var det hållet avverkat.

- "2 upp och 4 kvar att spela för".

En luftpastej följ av ett slagskott. Målarna började skaka. Det drog ihop sig och de kände hur den kalla vinden drog runt banan. Här hade de haft ledningen hela tiden och så när det skulle knytas ihop så blev det plötsligt ännu svårare.

- "1 upp och 2 poäng kvar att spela för", hördes det iskallt från de varma Birdie-gossarna som påpekade att man skall ropa fore om man slicar på 18:nde.

Sagt och gjort. Där låg Arne i höggräset och bet. Ända tills han låg i vattnet. Ove, hans kompanjon, var 5 centimeter från out på rangenout. Så alla förstår hur det gick.

Ett kontrollerat inspel från bunker placerade Lyth'ens boll ca 1,5 meter från flaggan.

Mickes inspel placerades, kontrollerat, ca 1,25 från hål.

Missad putt av Målar-Ove och Lythen stegade fram och dräpte i bollen.

Micke hade nu två slag på sig för att avgöra hela matchen. Och dem använde han.

- "Man är väl sportsman, och förnedrar väl inte motståndaren i onödan", sa Micke.

- "Men hur kunde ni komma så starkt på slutet", frågade Ove och Arne i korus.

- "Märkte ni verkligen ingenting", svarade Micke.

- "Vi drivade jo mit ir", kom det på klingande gotländska med tysk brytning.

- "Nä nu går vi in och tar ett par bärs", kom det snabbt, från Lyth'en, innan målarkluddarna förstå ande-meningen.

Fyra bärs senare skiljdes kompatanterna som goda vänner och önskade varandra lycka till i framtida matcher.

- "Hej och hå, låt bollen gå".................